Lyssna på detta när du känner dig ensam i din läkning

I det här avsnittet pratar vi om en sorts ensamhet som inte alltid syns på utsidan. Känslan av att stå bredvid människor du älskar och ändå känna dig helt ensam.

Att vara med i samtalet men inte riktigt nå fram. Att vara närvarande men inte bli sedd, inte bli mött där du faktiskt är.

Vi utforskar varför den här upplevelsen gör så ont på djupet och hur den inte bara är en tanke eller känsla, utan också något som lever i kroppen. När du inte känner tillhörighet aktiveras något urgammalt i oss, en signal om att vi inte är trygga.

Därför börjar vi ofta anpassa oss, tona ner oss själva och göra oss mindre i hopp om att få stanna kvar i gemenskapen. Men det finns en gräns där det inte längre går att fortsätta vara någon annan än den man är.

Lyssna på detta om du bär smärtan i att inse att vissa relationer och sammanhang inte längre är dina, även när kärleken finns kvar. Om mellanfasen som uppstår när du har vuxit ifrån det gamla men ännu inte hittat det nya, och hur den perioden kan kännas som den ensammaste platsen av alla.

Samtidigt rymmer den här fasen också ett frö till något annat. Ett nytt sätt att tillhöra, byggt på igenkänning, resonans och modet att vara dig själv fullt ut. Vi pratar om att hålla ut i tomrummet utan att gå tillbaka till det som inte längre passar, och om tilliten till att det finns människor som faktiskt ser dig och möter dig där du är idag.